Ligger i sängen och lyssnar på marilyn manson - tainted love. En låt som berör en om man lyssnar på texten. Jag själv har alltid förknippat marilyn till skrikmusik men ack så fel man har. Jag gav honom en chans och hans texter är faktiskt bra.

Nu har jag bott i Stockholm ett år och det är dags att lämna staden och åka tillbaka till Halmstad. Behandlingen närmar sig mot sitt slut och skolan även så. Det känns helt otroligt för jag trodde aldrig att dagen skulle komma då jag själv verkligen insåg att jag är en fighter, att jag inte är en sån som ger upp. I början av behandlingen tänkte jag att det aldrig skulle gå och jag skulle falla ner död mot marken men jag har tagit mig igenom de. Det enda jag ångrar är skolan, att jag gav mer energi till behandlingen istället för skolan men det är lätt att vara efterklok, sorligt nog.

Tillbaka till behandlingen igen för er som vill veta hur den har gått till så började hela behandlingen med att vi anyliserade vad det var som verkligen låg och klämde inom mig och det var inte så svårt att ta reda på.
Steg 2 var däremot svårare än det första och tog knäcken på mig flera gånger, jag avbeställde tider, jag struntade i att komma för då skulle jag nämligen prata om det och det var lättare sagt än gjort. jag fick panik med andra ord.
steg 3 var att försöka hitta lösningar och olika moment som skulle kunna hjälpa mig igenom varje punkt steg för steg.
steg 4 var att fullborda alla eventuella lösningar och funkade inte försök ett så bytade vi lösning direkt till ett mindre krävande och till sist byggde man på de hela och gjorde en fin avslutning.
steg 5 - det sista som jag är i nu. Att kunna dra slutsatser, se helheten och kunna göra alla förändringar till sanning som står på pappret. Det kommer bli jobbigt men jag tänker kämpa för jag har rest mig upp alla gånger jag blivit nerslagen och det tänker jag fortsätta med. (Så behandlingen fortsätter fast på egen hand.)

Har pluggat 5 veckor nu på examensprovet till skolan men det känns som om de vore förgäves för jag kommer inte klara de. Det står "F-A-I-L-!" i pannan på mig. Klarar jag inte examensprovet kommer mina betyg sänkas och allting går åt helvete på ren svenska. Jag försöker kämpa vidare men när man vet att skolan är emot en känns de meningslöst. Så förlåt min älskade mamma att jag failar allting och att jag är ett stort misslyckande, det var aldrig meningen att göra dig besviken! <3

Dagens:
Jag vill tacka alla underbara människor för ert stöd, jag älskar er allihopa!